Shu ses ?
Hej.
Jag e lycklig. Jag e ledsen. Jag är förvirrad.
Jag e trött. Jag är hungrig. Jag e jävligt sjuk. Jag har ont som fan.
Jag e i skolan. Jag vill hem. Jag fryser som fan.
Jag e så jävla egoistisk just nu.
Jag vet inte vad som händer hemma.
Vad kommer hända ? Är det över nu? Är det äntligen slut ? minus äntligen.
Vi klarar inte oss själva. Vi har levt hela våra liv med henne där, hon har gjort allt.
Om vi ska göra det själva nu... hur tvättar man? Hur lagar man mat? Hur får man ungarna att städa upp efter sig?
Hur sorterar man? Var ska allt vara? Hur får man pengar och sköter ekonomin?
Vad köper man för mat på bästa budget sätt? Vem ska köra oss överallt o hämta oss när vi e fast någonstans?
Igår var ett helvete. Min pappa har vart hemma för lite och han hade en dålig uppväxt, han vet inte hur man ska handskas med 6 ungar från 6-16 år. Jag e inte redo för att vara hemma o ta hand om allt. Inte än. Jag e helt uppe i mitt eget liv.
Jag skaffar barn att ta hand om när jag vill ha det.... inte vid 16 års ålder altså.
Men samtidigt, ska sofia göra det då? 10 år ? Aldrig. Mina brödrar då? 14 ? Dom vet fan inte ens hur man åker buss, dom KLARAR inte det. Jaha. Vem är då över iallafall? som är tillräckligt stor o skulle klara av det. Vem kommer stå där om någon månad? Det kommer givetvis bli jag, i slutändan.
Hoppas hon e hemma igen snart. Hoppas detta inte är... som det verkar. Hoppas... vi slipper tänka på detta.
"dont cry baby. Hold on. It will soon be better, trust me."
Skola går bättre. Jag försöker. Fick visserligen IG på fysiken men klarade idrott o ekonomin bra.
Börjat va i tid.. iallafall hyfsat. Och skolkar inte alls lika mkt.
typ runt 5 lektioner bara sedan rektorssamtalet förra månaden.
Jag älskar att festa. Jag älskar det nu, när jag kan hantera drickan. Jag är övertygad om att det adrig mer kommer bli för mycket igen. men rädslan o ångesten finns där, att om... om ifall att. jag tänker inte tilllåta det.
Mirre hade fest i lördes. Jag älskade det. Hade det underbart. Men så hände en grej. Och jag blev ledsen, ett litet tag bara. Och jag är verkligen glad, att folk brydde sig. Att ni visade att ni älskar mej. Att ni finns. Sådant är enormt viktigt för mig. Det uppskattas till tusen. Det ska ni veta. Och jag blev extra lycklig när folk jag egentligen inte känner så bra, men verkligen vill lära känna jättebra och tycker om. Visade att de bryr sig. visade att jag finns för dem med. Tack <33<3
Jag vet inte vad jag ska göra åt saken. det hela känns som om jag e tvingad nu, som ett måste. och jag känner mig dum. o elak. o bortskämd. och jag vet inte vad jag ska göra. och ledsen. det e mig det e fel på.
men vad ska jag göra åt saken ? tänk åt mig. eller du kan ju förstå mej, läs mina tankar.
Kom och krama mig. Håll om mig. Sitt tyst. Bara finns med mig.
Pussa mej på pannan. Håll min hand. Håll om mej.
Berätta för mig att du alltid finns där, för mig.
Gör kladdkaka och varm oboy och se mig tina upp lite.
Se ett tårögt litet leende. Hör mig le ett tack.
Se på film med mig. eller bara lyssna på musik.
Sen kan vi gå en runda. Och önska att det vore sommar.
Innan vi kommer in i värmen igen. Och så blir livet bra.
Iallafall för en stund. Iallafall för ett minne. Kan du göra så för mig?
jag behöver det
JACK'S MANNEQUIN <33<344
Good Charlotte
Jag e lycklig. Jag e ledsen. Jag är förvirrad.
Jag e trött. Jag är hungrig. Jag e jävligt sjuk. Jag har ont som fan.
Jag e i skolan. Jag vill hem. Jag fryser som fan.
Jag e så jävla egoistisk just nu.
Jag vet inte vad som händer hemma.
Vad kommer hända ? Är det över nu? Är det äntligen slut ? minus äntligen.
Vi klarar inte oss själva. Vi har levt hela våra liv med henne där, hon har gjort allt.
Om vi ska göra det själva nu... hur tvättar man? Hur lagar man mat? Hur får man ungarna att städa upp efter sig?
Hur sorterar man? Var ska allt vara? Hur får man pengar och sköter ekonomin?
Vad köper man för mat på bästa budget sätt? Vem ska köra oss överallt o hämta oss när vi e fast någonstans?
Igår var ett helvete. Min pappa har vart hemma för lite och han hade en dålig uppväxt, han vet inte hur man ska handskas med 6 ungar från 6-16 år. Jag e inte redo för att vara hemma o ta hand om allt. Inte än. Jag e helt uppe i mitt eget liv.
Jag skaffar barn att ta hand om när jag vill ha det.... inte vid 16 års ålder altså.
Men samtidigt, ska sofia göra det då? 10 år ? Aldrig. Mina brödrar då? 14 ? Dom vet fan inte ens hur man åker buss, dom KLARAR inte det. Jaha. Vem är då över iallafall? som är tillräckligt stor o skulle klara av det. Vem kommer stå där om någon månad? Det kommer givetvis bli jag, i slutändan.
Hoppas hon e hemma igen snart. Hoppas detta inte är... som det verkar. Hoppas... vi slipper tänka på detta.
"dont cry baby. Hold on. It will soon be better, trust me."
Skola går bättre. Jag försöker. Fick visserligen IG på fysiken men klarade idrott o ekonomin bra.
Börjat va i tid.. iallafall hyfsat. Och skolkar inte alls lika mkt.
typ runt 5 lektioner bara sedan rektorssamtalet förra månaden.
Jag älskar att festa. Jag älskar det nu, när jag kan hantera drickan. Jag är övertygad om att det adrig mer kommer bli för mycket igen. men rädslan o ångesten finns där, att om... om ifall att. jag tänker inte tilllåta det.
Mirre hade fest i lördes. Jag älskade det. Hade det underbart. Men så hände en grej. Och jag blev ledsen, ett litet tag bara. Och jag är verkligen glad, att folk brydde sig. Att ni visade att ni älskar mej. Att ni finns. Sådant är enormt viktigt för mig. Det uppskattas till tusen. Det ska ni veta. Och jag blev extra lycklig när folk jag egentligen inte känner så bra, men verkligen vill lära känna jättebra och tycker om. Visade att de bryr sig. visade att jag finns för dem med. Tack <33<3
Jag vet inte vad jag ska göra åt saken. det hela känns som om jag e tvingad nu, som ett måste. och jag känner mig dum. o elak. o bortskämd. och jag vet inte vad jag ska göra. och ledsen. det e mig det e fel på.
men vad ska jag göra åt saken ? tänk åt mig. eller du kan ju förstå mej, läs mina tankar.
Kom och krama mig. Håll om mig. Sitt tyst. Bara finns med mig.
Pussa mej på pannan. Håll min hand. Håll om mej.
Berätta för mig att du alltid finns där, för mig.
Gör kladdkaka och varm oboy och se mig tina upp lite.
Se ett tårögt litet leende. Hör mig le ett tack.
Se på film med mig. eller bara lyssna på musik.
Sen kan vi gå en runda. Och önska att det vore sommar.
Innan vi kommer in i värmen igen. Och så blir livet bra.
Iallafall för en stund. Iallafall för ett minne. Kan du göra så för mig?
jag behöver det
JACK'S MANNEQUIN <33<344
Good Charlotte
Kommentarer
Trackback
